Hepatisk
lipidos hos katter (även kallad fettlever) är en sjukdom som innebär att fett
lagras i levercellerna och hindrar levern att fungera som den ska. Hepatisk
lipidos är den vanligaste leversjukdomen i USA, där också antalet överviktiga
katter är störst. Katter går oftast upp i vikt när de är mellan 4 och 12 år
gamla. Katter som har kastrerats löper störst risk att bli
överviktiga.
Det första tecknet på att en överviktig katt har hepatisk lipidos är att den slutar äta. Den här typen av anorexia, som av vissa likställs med den psykologiskt betingade anorexia som uppträder hos människor, kan utlösas av stress orsakad av t ex sjukdom, ändrade rutiner, förändringar i miljön, ett nytt husdjur eller en ny familjemedlem och plötsliga förändringar i kosten. Om katten inte tycker om den mat som serveras, så äter den inte; till skillnad från hundar kan katter bokstavligen svälta sig till döds. Om det finns flera husdjur i familjen lägger ägaren kanske inte märke till att en katt inte äter, särskilt som den förblir aktiv, vilket är typiskt för detta tillstånd. Ibland noterar ägaren (med tillfredsställelse) att katten verkar ha gått ner lite i vikt. Men viktminskningen beror inte bara på en minskning av fettlagret, utan också av muskelmassan, eftersom de proteiner i kroppen som förlorats inte ersätts med ett tillräckligt stort intag av nytt protein.
När katten inte har ätit på flera dagar eller
veckor slutar levern plötsligt att fungera och tecken på hepatisk lipidos
uppträder, inklusive gulsot, hepatisk encephalopati (tom, stirrande blick och
överdrivet stor salivavsöndring) följt av koma som varar i flera dagar och
därefter döden. En slutgiltig diagnos kan göras efter en biopsi (vävnadsprov)
eftersom symtomen inte entydigt pekar på hepatisk lipidos, utan bara påvisar att
levern har slutat fungera normalt.
Katter som lider av hepatisk lipidos måste
behandlas av en kvalificerad veterinär. Behandlingen går ut på att tvångsmata
katten med en särskild näringslösning i dropp eller genom en sond tills den får
tillbaka sin aptit. För det mesta börjar katten äta själv igen efter två eller
tre veckor. Till att börja med måste den gradvis vänjas vid fast eller flytande
föda i små portioner.
Utgången blir lycklig om sjukdomen upptäcks tidigt och om katten får riktig
vård. Den här sjukdomen kan undvikas genom att noga observera en fet katt som
satts på diet. När man börjar med den nya kosten måste man försäkra sig om att
katten verkligen äter. Den nya mathållningen bör införas ett steg i taget så att
man under en period av två veckor undan för undan ersätter den gamla kosten med
en allt större andel av den nya.