FIP - Felin infektiös peritonit
- Provtagning och åtgärder mot smitta med kattens coronavirus och utveckling av FIP

Smittämne
Coronavirus (Feline coronavirus, FCoV) har isolerats från friska katter, från katter med diarrésymtom och från katter med felin infektiös peritonit (FIP). I litteraturen förekommer olika klassificeringar av coronavirus för att beskriva tarmformen respektive FIP-formen av virus, t.ex. FECV/FIPV, avirulent/virulent samt en indelning i serotyp I och serotyp II baserat på hur virus uppträder in vitro. Man har försökt visa att diarrésymtomen och sjukdomen FIP orsakas av olika typer av coronavirus men de forskningsresultat som finns idag talar för att ett och samma coronavirus genom en mutation, förändring av arvsmassan, ibland omformas till det virus som orsakar FIP. Mutationen anses vara en process som kan uppkomma på nytt hos varje enskild katt som är infekterad med ett coronavirus. Vid jämförelser av arvsmassan hos coronavirus från FIP-katter har man ännu inte påvisat någon markör som är gemensam för alla FIP-fall men som saknas hos coronavirus från diarrékatter. En sådan markör skulle givetvis underlätta diagnostiken.

Smittvägar
Den främsta smittvägen för coronavirus är via avföringen. Viruset kommer in genom mun- och näshåla, förökar sig i de ytliga cellerna i slemhinnan i tunntarmen, utsöndras med avföringen och kan på så sätt smitta till andra individer. På det viset lever smittan vidare i kattpopulationen. I de inledande stadierna kan virus också föröka sig i slemhinnan i mun och svalg och i vissa fall utsöndras i saliven. Om den smittade katten utvecklar ett kraftigt immunsvar (framför allt det cellmedierade svaret och svaret lokalt i slemhinnan) kommer infektionen att begränsas till tarmen och förlöpa symtomfritt eller med en lindrig diarré. En sådan katt kan endera bli helt frisk och virusfri eller övergå till att bli en symtomfri smittbärare som fortsätter utsöndra virus med avföringen.

De flesta forskare anser att det relativt harmlösa coronavirus som normalt bara infekterat de ytliga cellerna i tarmens slemhinna under vissa omständigheter muterar så att det får förmågan att passera tarmväggen och via blodet sprida sig till kroppens andra organ som nervsystem, lever, njurar m.fl. Även katter som inte utvecklar FIP kan dock ha virus i blodet. Det är det muterade coronaviruset som tillsammans med kattens immunreaktion ger upphov till FIP. Beroende på hur kattens immunförsvar reagerar när virus sprids i kroppen utvecklas endera s.k. torr FIP (om immunförsvaret är relativt bra) eller våt FIP (om immunförsvaret är svagt). Immunförsvarets inverkan förklarar varför vissa katter kan uppvisa tecken på både torr och våt FIP.

Förändringen, mutationen, av virus tros uppkomma i den enskilda infekterade katten och enligt vissa uppgifter utvecklar ca. 5% av alla coronavirusinfekterade katter FIP. Katterna har alltså ursprungligen blivit smittade med samma coronavirus oavsett om de senare utvecklar FIP, blir kroniska smittbärare eller gör sig av med virus helt och hållet. Av de katter som smittats med coronavirus kommer ca. 40% att utsöndra virus i avföringen. Vilka katter som sedan utsöndrar virus hela tiden, vilka som gör det bara ibland, och vilka som kommer att utsöndra virus en tid och sedan upphöra kan vi idag inte förutsäga. Uppgifter i litteraturen visar att vissa smittade katter utsöndrar virus i minst 10 månader, men att minst hälften slutar utsöndra virus inom 1-5 månader.

Sjukdomsbild
Infektion med coronavirus kan alltså förlöpa symtomfritt, begränsa sig till symtom från tarmkanalen eller utvecklas till FIP. De allra flesta katter som infekterats förblir friska och visar aldrig symtom. Vilken utveckling infektionen tar bestäms av flera faktorer förutom egenskaper hos virus t.ex. kattens ålder, djurets hälsa och kondition, förekomst av andra infektioner, om katten har ett väl fungerande immunförsvar eller inte, ärftlig disposition, kattgruppens storlek och skötselfaktorer.

FIP drabbar företrädesvis unga katter och hälften av dem som får FIP är under två år. Förekomst av andra infektioner t.ex. kattens leukemivirus (FeLV) nedsätter immunförsvaret och ökar därmed risken för att FIP ska utvecklas. Vissa raskattlinjer, samt geparder, förefaller ha en ärftligt betingad ökad risk att utveckla FIP. Kattgruppens storlek har betydelse, eftersom flera katter som lever på en liten yta innebär högre smittryck än få katter på en stor yta. Utegående katter löper lägre risk att bli smittade än innekatter som lever i grupp och använder gemensamma kattlådor. Eftersom coronavirus utsöndras med träcken blir kattlådan lätt en koncentrerad smitthärd. I katterier kan sjukdomen ofta uppträda med flera sjukdomsfall inom kort tid, t.ex. flera ungar från samma kull, för att sedan vara frånvarande i något eller några år innan den återkommer.

Bland utegående katter bedöms ca. 25% ha varit i kontakt med coronavirus men endast ett fåtal av dem är smittförande och utsöndrar virus i avföringen. Ju senare i livet en katt blir smittad desto större är chansen att den inte blir smittbärare. Risken för en vanlig huskatt, som inte kommer från en större uppfödning eller ett hem med många katter, att få FIP bedöms vara i storleksordningen 1 på 5000. Så gott som alla katter som utvecklar FIP dör emellertid av sjukdomen.

Symptom

I samband med den inledande infektionen är katten oftast symtomfri men kan ha en lindrig diarré. Infektionen leder till att katten blir:

a) helt frisk, utan kvarstående virusinfektion,
b) helt frisk, men fortfarande virusinfekterad och smittförande,
c) sjuk i FIP på grund av spridning av virus till flera olika organ.

Våt FIP karaktäriseras av att vätska ansamlas i buk- och/eller brösthålan och katten får därför kraftigt utspänd buk och/eller andningssvårigheter. Den har ofta febertoppar och magrar av. I typiska fall uppträder våt FIP inom 4-6 veckor från det att katten utsatts för stress, t.ex. kommit till ett nytt hem eller kastrerats.

Vid s.k. torr FIP ses ofta febertoppar, avmagring och reproduktionsproblem under en längre tid. Dessutom ses symtom från de angripna organsystemen t.ex. njurskador, leverinflammation, symtom från centrala nervsystemet, inflammationer inne i ögonen, lunginflammation och mag- tarminflammation. Sjukdomssymtomen utvecklas vanligen under en längre tidsperiod, jämfört med våt FIP, och katten kan ibland visa symtom först flera månader eller år efter stressperioden.


FIP-diagnos
Ett typiskt fall av FIP kan vara en ung katt som kommer från en uppfödning och som nyligen kastrerats eller utsatts för annan stress. FIP är en mer osannolik diagnos för en katt som tillbringat flera år i ett en-katt-hushåll. FIP kan dock vara en svår klinisk diagnos att ställa beroende på det kroniska förloppet och den stora variationen i symtombilden. Kronisk, fluktuerande feber som inte svarar på antibiotikabehandling, minskad aptit, ökat bukomfång och viktminskning hos en yngre katt bör dock föra tankarna till FIP. Laboratoriefynden vid klinisk kemisk analys av blod är ofta ospecifika. Den gula, flockiga vätskan, från buk- eller brösthåla hos katter med våt FIP har dock ett nära nog karakteristiskt utseende. Det enda säkra sättet att konfirmera en klinisk misstanke om torr FIP är att veterinären skickar in ett vävnadsprov (biopsi) från misstänkta organ för mikroskopisk undersökning, t.ex. till SVA, Avdelningen för patologi, Travvägen 20, 751 89 Uppsala.

Virus kan påvisas i avföring, blod, vätska från bröst- och bukhåla och inre organ med PCR-teknik (SVA, Avdelningen för virologi, Travvägen 20, 751 89 Uppsala). De metoder som finns idag påvisar kattens coronavirus men kan inte specifikt skilja ut den typ av virus som orsakar FIP. Om virus påvisas i blod eller vätska från buk- eller brösthåla hos en katt med kliniska tecken på FIP är detta dock ett starkt indicium på att katten verkligen har FIP. Mellan 40-75% av alla katter med klinisk FIP utsöndrar coronavirus med avföringen.Vissa kliniskt friska katter kan utsöndra virus i avföringen periodvis och ett negativt prov utesluter därför inte att katten är smittbärare. Ett enstaka träckprov där coronavirus påvisas kan heller inte avgöra om en enskild katt är kronisk smittbärare. Efter en infektion upphör virusutsöndringen efter ca. en månad hos 10% av katterna, efter fem månader hos 50% och tio månader efter infektion är fortfarande 5% virusutsöndrare.

Serologisk undersökning visar om katten har antikroppar mot coronavirus. Ett negativt provsvar ("inga antikroppar påvisade") betyder i normalfallet att katten inte är smittad med coronavirus - med ett undantag, se nedan. Ett positivt svar, dvs. att antikroppar har påvisats, betyder att katten är eller har varit smittad med coronavirus. Hög halt av antikroppar i blodet, en hög titer, ökar sannolikheten att katten dessutom är smittförande vid provtagningen. En låg titer gör det mindre troligt att katten är smittbärare.

Tyvärr finns det undantag från dessa tumregler och analysen är i det enskilda fallet inte så upplysande som man skulle önska. En katt som är svårt sjuk i FIP kan vara negativ i undersökningen, dvs. den har inga påvisbara antikroppar i blodet. Förklaringen är att den sjuka katten kan ha så stora mängder virus i blodbanorna att alla cirkulerande antikroppar bundits till viruspartiklarna, och därmed inte kan påvisas i våra tester. Om alla katter i en besättning saknar antikroppar mot coronavirus vid en samtidig provtagning talar det starkt för att smittan inte finns i gruppen. I sådana grupper bör särskilda åtgärder vidtas för att förhindra att smittan förs in.

Åtgärder
I kattuppfödning där någon katt har drabbats av FIP har de flesta katterna sannolikt antikroppar mot coronavirus. Då virus sprids med avföring är en god hygien nödvändig och det gäller i synnerhet kattlådan. Coronavirus är känsligt för vanliga rengöringsmedel men kan överleva i upp till 6 veckor i dåligt rengjord miljö. Nya katter som förs till gruppen kommer sannolikt också att smittas med coronavirus, men löper ingen ökad risk (jämfört med andra smittade katter) att utveckla FIP bara för att en annan katt i gruppen gjort det.

Kattungar i en smittad uppfödning smittas oftast från honan eller från andra katter i gruppen. Om ungarna avvänjs redan vid 4-6 veckors ålder, när de fortfarande är skyddade av de antikroppar som överförts via modersmjölken, och om de sedan hålls helt avskilda från andra katter fram till försäljningen är de normalt fria från coronavirus vid försäljningstillfället. Detta förfaringssätt rekommenderas dock inte generellt. Risken att därefter bli smittad som ensam innekatt är ytterst begränsad, liksom risken att bli smittad som utekatt. Den huvudsakliga smittkällan är som tidigare nämnts kattlådor som delas av smittade och icke smittade katter.

Om huskatten dött av FIP, rengör noggrant där katten har vistats. Byt ut kattlådan och vänta 6 veckor innan ny katt införskaffas. Risken att smittas med coronavirus från den avlidna katten är då liten. Om katten är en frigående utekatt kan den förstås bli smittad av andra utegående katter men den risken är betydligt mindre än att bli smittad i en kattgrupp som lever tillsammans. Även om den nya katten redan är smittad löper den inte någon förhöjd risk att utveckla FIP bara för att den förra katten fick det.

Vaccination
Det finns ett vaccin tillgängigt som kan användas på katter äldre än 16 veckor. Det är alltså mycket svårt att ge ett fungerande skydd till kattungar som föds i en smittad uppfödning. För äldre djur erhålls ett fullgott skydd efter ca. 50-75% av vaccinationerna under förutsättning att katterna inte redan var smittade vid vaccinationstillfället. Det är alltså svårt att få en effekt av vaccin i en smittad kattgrupp. Att vaccinera huskatter är inte motiverat mot bakgrund av den låga smittrisken och vaccinets begränsade effekt.

Källa: SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt.