De olika färganlag som finns inom ragdollrasen
och åstadkommer alla de färger som finns hos ragdoll är:
C-serien (himalaya,
maskning), D-serien (dilution), B-serien (Choklad), O-serien (Rött och Svart),
A-serien (Agouti) och S-serien (Vitfläck).
C-serien - Maskfärgen
Ragdollen är en maskad ras. Det innebär att de bara får färg på de yttersta
delarna av kroppen s k ”points”: ansikte (mask), öron, tassar och ben samt
svans.
Detta beror på ett anlag som kallas cs, där s står för siames. Anlaget är
recessivt mot normal pigmentering, som betecknas C.
När detta anlag kommer i dubbel upplaga, dvs cscs, så gör det att pigmenten på
katten endast utvecklas där det är kallt, dvs ”points”. Katten föds helt vit,
eftersom det är varmt i moderns livmoder, och utvecklas färg successivt. Helt
utfärgad är inte katten förrän den är ca 3-4 år, och pigmenten kan påverkas av
olika faktorer: kyla, hårlag (längre päls ger varmare kropp och därför sämre
pigmentering), feber etc.
Det är även detta anlag som gör att ragdollen alltid har blå ögon.
D-serien - Dilution
Dilution är ett anlag som påverkar kattens pigment så att de klumpar ihop sig.
Det är recessivt och kallas d. Dess dominanta motsvarighet, som alltså ger
normala pigmentkorn, kallas D.
När pigmentkornen klumpar ihop sig så gör det att ljuset bryts annorlunda, och
färger ser blekare ut. Dilution betyder ”utspädd” och det är just det var färgen
ser ut att vara. Svart pigment bleks till blått (stålgrå) och rött pigment bleks
till creme. En sköldpaddsfärgad katt med dubbla anlag för dilution blir då
alltså blå och creme istället för svart och röd.
B-serien - Choklad
Choklad är ett annat anlag som också bleker kattens färg, men till skillnad mot
dilutionsanlaget så påverkar choklad enbart svart pigment och inte rött. Anlaget
för choklad är recessivt och kallas b. Det gör i dubbel upplaga (bb) att
pigmentkornen blir platta, och därför ser färger ljusare ut. Svart pigment bleks
då till chokladbrunt.
En katt som har dubbla anlag för både dilution och choklad (dd bb) blir lila
(ljusgrå med ett rosa skimmer).
O-serien - Rött och sköldpaddsfärgat
Katten har två olika färgpigment: eumelanin (svart) och feomelanin (rött). Det
är dessa två pigment som ger alla kattens olika färger och nyanser. En normalt
pigmenterad katt har bägge pigmenten i pälsen. Anlaget O, som sitter på
könskromosomen X, gör så att svart pigment inte tillverkas, och katten blir röd.
Anlaget o ger däremot både svart och rött pigment (men eftersom svart är mörkare
än rött så syns inte det röda).
Eftersom anlaget sitter på könskromosomen så gör det att rött nedärvs könsbundet
hos katt.
En honkatt har ju två X-kromosomer. Det betyder att en honkatt antingen kan vara
OO, Oo eller oo.
En hankatt däremot har ju bara en X-kromosom, och en Y-kromosom. Därför kan en
hankatt bara ha antingen O eller o. Dvs de är alltid antingen röda eller svarta.
En honkatt som har både O och o blir
sköldpaddsfärgad. Detta beror på att det bara är en X-kromosom i varje cell som
får bestämma, och vilken det blir avgörs slumpmässigt. Så ibland är det den med
O och ibland den med o. Detta gör att katten får både röda och svarta fält över
kroppen, alltså sköldpaddsfärg.
A-serien - Agouti (tabby)
Agouti, dvs mönstrad, är kattens viltfärg. Anlaget för agouti är dominant. Det
är den ursprungliga färgen hos katt, och den karaktäriseras av att hårstråna
blir tickade, dvs randade i flera olika band. De får också typiska tecken: ljusa
linjer runt ögon, ljusa morrhårskuddar, mörk kant runt tegelfärgad nos, ”M” i
pannan. Det finns olika agoutimönster, tabby, tigré, spotted och tickat. Dessa
mönster styrs av en annan serie som kallas T. Hos ragdoll, som ju är en maskad
ras, kan man dock sällan se vilket mönster katten har, bara ATT den har mönster.
Därför säger man bara att katten är agoutimaskad. I dagligt tal säger man dock
tabbymaskad, eftersom tabby på engelska är samlingsnamn för alla agoutimönster.
S-serien - Vitfläck
S är ett dominant anlag som ger vita fläckar hos katten. De flesta genetiker
anser att det bara finns ett vitfläcksanlag, och att utbredningen av det vita
styrs av polygener (flera olika samverkande anlag).
Inom ragdollaveln tillämpas dock ofta en teori som framlagts av genetikern Dr.
Richardson. Den går ut på att det finns två olika anlag som ger vitfläck hos
ragdoll: Sp och Sb. Sp ger i enkel uppsättning (Sps) bicolorteckningen, och i
dubbel uppsättning (SpSp) vanteckningen (high white). Sb ger i enkel uppsättning
(Sbs) mittedteckningen, och i dubbel uppsättning (SbSb) high mitted, som ser
precis ut som en bicolor. En katt som har bägge anlagen (SpSb) blir sk mid high
white, som oftast ser ut som en bicolor, men ibland med mer vitt.
Denna teori används för att förutsäga utfall vid parning mellan bicolor, mitted
och colorpoint. Oftast stämmer den, men det händer att man får utfall som inte
skulle ha kunnat bli om teorin har stämt, varför man inte kan säga att den är
helt sann .