Kattens herpesvirus
Felint rinotrakeitvirus, FRV
Smittämne
Felint herpesvirus (felint rinotrakeitvirus, FRV)
är ett virus som är vida spritt i kattpopulationen. Det är ett dubbelsträngat
DNA-virus, som både vad gäller struktur och sjukdomsframkallande egenskaper
liknar människans herpes simplex virus (HSV). Båda dessa virus hör till familjen
Herpesviridae, subfamilj Alphaherpesviridae. Viruset är kortlivat i miljön,
överlever mindre än ett dygn, och inaktiveras av de flesta vanliga
rengöringsmedel
Smittvägar
Smittspridning sker vid nära kontakt och överföring av kroppsvätskor och sekret,
framför allt från övre luftvägarna. Katter som är akut infekterade är mest
smittsamma, för de utsöndrar stora mängder virus i sekretet från övre
luftvägarna. När katter som bär på herpesvirus nyser kan viruset transporteras
uppemot 120 cm, och smitta katter i närheten. Smittan sprider sig därför snabbt
i miljöer där många katter vistas på liten yta. Viruset kan också transporteras
via fuktiga händer eller via dåligt rengjorda redskap.
Sjukdomens utveckling
FRV har en begränsad förmåga att föröka sig vid
37°C. Det förökar sig främst vid lägre temperaturer, som i ögats bindhinna (konjunktiva)
samt i näsan och svalget. När virus förökar sig i cellerna skadas dessa, vilket
ger upphov till slemhinneskador och inflammation. De skadade slemhinnorna blir
lätt sekundärinfekterade med bakterier.
Diagnos
Från katter med kliniska (ögon-) symtom kan herpesvirus påvisas genom odling
från ögonsvabbprov. Provtagningspinnen ska vara fuktad med NaCl och inskickad i
sterilt rör. Den får inte skickas in i agarmedium eller kol. En speciell
provtagningspinne för virus kan rekvireras från SVAs orderavdelning. Om katten
inte är vaccinerad mot kattsnuva kan också ett blodprov för analys av
antikroppstiter mot herpesvirus skickas in (helblod utan tillsats).
Inget vaccin ger ett hundraprocentigt skydd, och även om katten är vaccinerad
mot kattsnuva kan den utveckla kliniska symtom på herpesinfektion. Ett enstaka
blodprov för mätning av antikroppstiter ger ingen användbar information om
katten är vaccinerad, men parprov (två prov med 2-3 veckors mellanrum) kan ge
viss ledning, om en tydligt stigande titer påvisas.
Proven skickas till:
SVA, Avdelningen för virologi, Travvägen 20, 751 89 Uppsala
Kattungar är mest känsliga för nyinfektion, speciellt vid 8-12 veckors ålder,
när skyddet från modersmjölken avtar. Sjukligheten är hög men dödligheten låg.
Efter 10-12 dagar börjar kattungarna bli bättre. Djur som har haft kraftiga
symtom kan dock få ärrbildning i näsan eller ögonen, vilket leder till kronisk
sjukdom. I undantagsfall kan kattungar utveckla lunginflammation eller få
virusspridning i blodet, tillstånd som kan leda till döden.
Herpesvirus kan ligga latent (vilande) i nervvävnaden, och infektion kan då inte
påvisas med rutindiagnostiska metoder. I nervvävnaden kan virus transporteras
till den ursprungliga infektionsporten, och där föröka sig och ge upphov till
symtom. Virus som ligger latent kan också aktiveras och utsöndras utan att
katten visar symtom. Aktivering av virus som ligger latent kan ske spontant, men
ofta ligger någon typ av stress bakom, tex tillförsel av cortisonpreparat,
flytt, eller förlossning och digivning. Troligen kan herpesvirus också ligga
vilande i hornhinnan utan att ge symtom.
Inkubationstiden är vanligen 2-6 dagar, men kan vara längre.
Sjukdomsbild
Allmänna symtom
Kattungar får vanligen symtom från övre
luftvägar och ögon. De får feber, drabbas av aptitlöshet, hostar, får
ögoninflammation och rinnande näsa och ögon. Hur allvarliga symtomen blir beror
både på hur känslig kattungen är, och hur mycket virus som infekterat den. I
enstaka fall kan virus ge upphov till lunginflammation, vilket kan leda till
döden. De flesta katter tillfrisknar på 10-14 dagar utan behandling.
Ögonsymtom
Hos kattungar är det vanligast med
bindhinneinflammation (konjunktivit). Bindhinnan blir röd och svullen, det
rinner klart till varigt sekret ur det och katten kniper med ögat. Varigt sekret
kan ses även utan inblandning av bakterier. I allvarliga fall kan det bli
sammanväxningar mellan bindhinnan och hornhinnan. Tårkanalerna kan också täppas
till, och ge kroniskt rinnande ögon. En del kattungar utvecklar hornhinnesår.
Äldre katter drabbas sällan av nyinfektioner, utan det är oftare en latent
infektion som reaktiveras.
Förebyggande åtgärder
Det finns flera vaccin på marknaden som ger
skydd mot kattsnuva, och därmed kattens herpesvirus. Vaccinerade katter kan dock
bära på organismen och därmed vara en möjlig smittkälla för andra katter.