Kattpest


Smittämne
Kattpest orsakas av ett parvovirus (feline panleucopenia virus, FPV).

FPV kan infektera de flesta kattdjur, men smittar inte till hundar. Parvovirus är mycket smittsamt och motståndskraftigt och kan finnas kvar i miljön mycket länge (åratal). Virus kan också transporteras på skor och kläder. Alla katter, oavsett om de vistas utomhus eller är innekatter, riskerar därför att utsättas för kattpestsmitta. För desinfektion går det att använda hypoklorit (t.ex. Klorin, finns i livsmedelsaffärer) i lösning 1:20, alternativt Virkon eller DesiDos (finns på t.ex. Granngården och Apoteket).

Sjukdomen förekommer idag främst på landsbygden där många katter fortfarande är ovaccinerade, men den har också påvisats hos raskattungar i vaccinerade besättningar.


Smittvägar
Virus utsöndras framför allt med avföringen, men förekommer i såväl saliv som urin i akut sjukdomsstadium. Smittan överförs genom direktkontakt mellan katter, kontakt med smittad avföring eller annan kroppsvätska eller genom indirekt kontakt med virus som förs med på t.ex. skor, kläder, händer, matskålar och burar. Troligen kan insekter också föra med sig smittan. Även ensamlevande innekatter riskerar att utsättas för smitta, trots att de inte träffar andra katter. Den kliniska bilden, hos en ovaccinerad katt, tillsammans med den minskade mängden vita blodkroppar som kan ses i blodprov ger veterinären en stark misstanke om kattpest. Det finns dock andra infektionssjukdomar som kan ge liknande symtom.

Diagnos
Parvovirus kan påvisas i avföringen genom olika typer av snabbtester, som kan utföras vid veterinärkliniken, eller genom att ett avföringsprov från den sjuka katten skickas in och analyseras vid SVAs virologiska avdelning.  Antikroppsanalys visar om katten har antikroppar mot kattpestvirus i blodet.

Sådana blodprov kan också analyseras vid
SVA, Avdelningen för virologi, Travvägen 20, 751 89 Uppsala.

Många katter har låga antikroppsmängder till följd av t.ex. äldre vaccinationer eller tidigare smitta. Helst bör man därför analysera ett prov taget när katten insjuknar och ett annat som tas 10-14 dagar senare. En kraftig ökning av antikroppsmängden från prov ett till prov två visar att katten har en akut kattpestinfektion.


Symtom
Inkubationstiden är 2-10 dagar, vanligen 4-5 dagar. Kattpest ger olika kraftiga symtom:

Den perakuta formen karakteriseras av ett kraftigt nedsatt allmäntillstånd, låg kroppstemperatur och död inom ½-1 dygn. Den kan ses hos unga ovaccinerade katter.

Den typiska sjukdomsbilden är hög feber (över 40 grader), slöhet och ovilja att äta eller dricka. Katterna kan stå med krum rygg och huvudet mellan framtassarna. De flesta katter har gallfärgade (gulaktiga) kräkningar och blir snabbt uttorkade. Ibland får katten diarré tidigt i sjukdomsförloppet men det är vanligare att vattnig, grynig eller blodblandad diarré tillstöter lite senare. Virusinfektionen skadar cellerna i tarmslemhinnan vilket gör att en katt som överlever en allvarlig kattpestinfektion kan få kroniska diarréproblem till följd av tarmskadorna. Virus angriper också kattens benmärg vilket ger en allvarlig brist på vita blodkroppar (panleukopeni) och därtill hörande försämring av immunförsvaret. Kroppstemperaturen kan sjunka under det normala, följt av koma, varefter katten avlider. Dödligheten är beräknad till 25-90% bland de katter som insjuknar.

Det finns också en mildare form av kattpest, med lindrigt nedsatt allmäntillstånd, feber och diarré. Dessa katter är sjuka 1-3 dagar och tillfrisknar sedan snabbt och utan komplikationer.

Många katter som smittas med FPV uppvisar inga sjukdomssymtom alls, det gäller framför allt vuxna katter. De kan ha en mild feber och ett blodprov kan påvisa en sänkt halt vita blodkroppar. Dessa katter utvecklar immunitet mot kattpest utan några komplikationer. Uppemot 75% av kliniskt friska, ovaccinerade katter hade antikroppar mot FPV vid ett års ålder, vilket tyder på att de flesta infektioner med FPV förlöper utan kliniska symtom.

Dräktiga honor som infekteras kan resorbera eller abortera fostren eller också föda mumifierade foster, utan att själva ha några symtom på kattpest. Kattungar som infekteras under senare delen av fosterstadiet eller under första levnadsveckan kan få skador i lillhjärnan vilket leder till balansproblem som visar sig när de börjar gå vid 2-3 veckors ålder. Sådana katter kan klara sig rätt så bra men förblir ostadiga hela livet.

Katter som vistas utomhus och ibland äter fåglar kan smittas av Salmonellabakterier, framför allt på vårvintern. Dessa katter kan få symtom som liknar kattpest. Katter med hög feber, kräkningar, matvägran och eventuellt diarré bör därför provtas för säker diagnos, eftersom Salmonella kan vara en smittrisk för människa.
 

Behandling
Sjuka katter behöver veterinärvård, vanligen både vätska som ges som dropp direkt i blodet och antibiotika för att förhindra att katten drabbas av andra infektioner när immunförsvaret är så kraftigt nedsatt.
 

Förebyggande åtgärder
De kattpestvaccin som finns på den svenska marknaden fungerar bra och ger katterna ett gott skydd mot sjukdomen. Ingen katt behöver därför egentligen drabbas av kattpest. Alla kattungar bör vara ordentligt kattpestvaccinerade innan de träffar på andra katter eller släpps ut i miljön. Kattungarna grundvaccineras från 9 veckors ålder. Vid högt smittryck rekommenderas en extra vaccination från 6 veckors ålder. Katten revaccineras vid ett års ålder, och därefter kan vaccinationsintervallen sannolikt utsträckas till 2-3 år.