I Sverige har veterinärer och djurägare länge ansett
att katter ska vara över tolv månaders ålder när de kastreras. Många
vetenskapliga studier från USA har beskrivit fördelar och biverkningar av att
kastrera katter från sex veckors ålder och uppåt. Kastration av pediatriska djur
verkar inte innebära några större risker för katternas välbefinnande än
kastration av vuxna djur gör. Artikeln sammanfattar existerande studier och ger
förslag till nya kastrationsrekommendationer för katter i Sverige.
TEXT: MÅNS RÖKEN, LEG VETERINÄR
HANDLEDARE: CATHARINA LINDE-FORSBERG, PROFESSOR
NUVARANDE SVENSKA KASTRATIONSRUTINER
Fram till slutet av 1990-talet var det praxis i Sverige att vänta med kastration
(= gonadektomi, fullständigt avlägsnande av båda könskörtlarna) av katter till
efter könsmognaden eller cirka tolv månaders ålder. År 2000 kom nya
rekommendationer från Sällskapet för smådjursreproduktion och
veterinärföreningen Jamaren att kastrering av hanoch honkatter kan utföras från
och med sex månaders ålder. Syftet är att minska antalet lösspringande och
övergivna katter och därmed förbättra katternas livsvillkor och status. Åldern
är vald för att öka möjligheterna att förhindra oönskade kullar utan att
veterinärer och djurägare skall tveka att låta utföra ingreppet på grund av
katternas låga ålder (Liss-Marie Langborg, Jamaren, personligt meddelande 2002).
Bland djurägare och veterinärer är det en vanlig uppfattning att kastration före
pubertetens inträdande kan vara skadligt för kattens fysiska och psykiska
utveckling. Det anses också från veterinärt håll att det är för riskfyllt att
söva för unga individer (Terese Holmberg, SDR, personligt meddelande, 2002).
Flertalet av Sveriges katter kastreras därför idag sannolikt vid sex till tolv
månaders ålder.
NORDAMERIKANSKA KASTRATIONSRUTINER
Föregångslandet vad gäller forskning kring och införandet av tidig kastration av
hund och katt är USA. På grund av den stora överpopulationen av smådjur har
flera metoder prövats för att begränsa dessas reproduktion. De senaste 20 åren
har tidig kastration börjat tilllämpas och studier tyder på att metoden är
förhållandevis riskfri och inte har några skadliga långtidseffekter. Då de
amerikanska veterinärerna blivit mer vana vid ingreppet har också djurägarna
blivit mer positiva till att kastrera sina djur tidigt. The American Veterinary
Medical Association (AVMA) anser att inga hundar eller katter från
djurskyddsföreningar bör tillåtas reproducera sig och stödjer tidig kastration
som en åtgärd för att förhindra överpopulation. Många nordamerikanska
djurskyddsföreningar följer numera kastrationsprogram där alla hundar och
katter, även så unga som sex veckor gamla, kastreras före adoption.
VARFÖR TIDIG
KASTRATION?
GENERELLA FÖRDELAR MED KASTRATION
En viktig anledning att låta kastrera ett husdjur är att undvika oönskade
dräktigheter och kullar. Den reproduktiva förmågan försvinner efter en
kastration, oavsett om ingreppet utförs tidigt eller sent. Ålder vid pubertetens
inträdande varierar kraftigt hos katter och påverkas av bland annat
födelsesäsong, omgivning, tillväxthastighet, näringstillförsel och infektiösa
sjukdomar. Honkatter når puberteten vid fyra till 21 månaders ålder och
hankatter vid åtta till tio månaders ålder. Följaktligen når en del honkatter
puberteten före sex månaders ålder och kan bli dräktiga och föda en kull innan
kastrationen blir utförd. Om katten kastreras före sex månaders ålder minskar
eller elimineras den risken.
Beteendeförändringar och relaterade problem föranleder också ofta beslutet att
kastrera en katt. Vid puberteten aktiverar könshormonerna de beteenden som
reglerar parning och hantering av avkomman. Beteenden relaterade till
uppvaktning, parning samt sökande och behållande av partner och revir fastställs
då (8). Könshormonerna behöver dock inte vara enda orsaken till dessa beteenden.
Samma beteendemönster kan uppvisas utan att vara knutet till sexuellt beteende
eftersom även tidigare upplevelser och omgivning kan spela in. Parningsbeteende,
aggression, urinmarkering och strövbeteende kan kvarstå hos handjur om de har
utfört dessa beteenden innan kastrationen, även om de i flertalet fall
försvinner.
Kastration minskar eller eliminerar också risken för livmoderinfektioner,
prostataproblem och tumörer i genitalområdet (24).
SPECIFIKA FÖRDELAR MED TIDIG KASTRATION
De praktiska fördelarna med att kastrera djur före sex månaders ålder är flera.
Kastration så tidigt som vid sex till tolv veckors ålder (pediatrisk kastration)
har flera fördelar jämfört med sen kastration:
- operationen är mindre påfrestande och återhämtningen går snabbare
- morbiditet och mortalitet vid ingreppet är lägre
- ingreppet kräver mindre tid och ansträngning av veterinären
- katternas juvenila beteende kvarstår, vilket får anses eftersträvansvärt då
det ger ett lugnare, mer människoorienterat djur med mindre vandringsbehov och
reducerad aggressivitet
- risken för oönskade kullar elimineras
FAROR VID TIDIG KASTRATION?
Trots att det saknas vetenskapligt underlag för att det skulle vara optimalt att
kastrera katter först efter sex månaders ålder, har tidig kastration orsakat
mycket diskussion och ansetts kontroversiellt i USA. En mängd problem har
identifierats och undersökts. Man har bland annat diskuterat risken för dålig
tillväxt, urinvägsproblem, binjuretumörer, beteendeförändringar samt olika
endokrina, kardiella och immunrelaterade dysfunktioner. Dessutom har givetvis
överviktsproblemet hos kastrerade djur debatterats.
ALLMÄN SJUKDOMSBENÄGENHET
Det har ifrågasatts från veterinärt håll huruvida immunsystemets utveckling
störs av anestesi och kirurgi vid sex till åtta veckors ålder, vilket är den tid
då
immunförsvaret utvecklas. I en studie där sex till 14 veckor gamla kattungar
kastrerades noterades inga komplikationer i form av sårinfektioner och
kattungarna verkade inte lida av någon immuninkompetens. Det fåtal studier som
försökt utröna risken för infektionssjukdomar på lång sikt har inte funnit någon
skillnad mellan tidigt kastrerade katter och andra katter. Huruvida
immunförsvarets utveckling kan störas vid tidiga ingrepp är dock fortfarande
okänt och kräver vidare studier.
BETEENDEFÖRÄNDRINGAR
Ofta är det ett oönskat beteende som föranleder en kastration. Kastrerade katter
är generellt mer tillgivna och mindre aggressiva mot andra katter oavsett vid
vilken ålder de kastreras. Däremot har de studier som hittills publicerats inte
visat på någon skillnad i aktivitetsnivå och lekfullhet mellan tidigt
kastrerade, sent kastrerade och intakta (= icke kastrerade) katter. I en studie
följdes tidigt kastrerade katter i tre år efter ingreppet utan att någon ökad
incidens av beteendestörningar kunde konstateras. Vid sex till åtta veckors
ålder infaller kattens ”fear imprinting period” och det är inte uteslutet att
otrevliga upplevelser under denna period kan leda till oönskade
beteendeförändringar. Det är ännu okänt om tidig kastration kan ge
beteendestörningar men stress och obehag i samband med ingreppet bör förstås
minimeras.
POSTOPERATIVA KOMPLIKATIONER
Flera studier har undersökt om pediatriska katter i högre mån drabbas av
postoperativa komplikationer som kan hänföras till själva ingreppet. Risken att
drabbas av allvarliga komplikationer som kräver behandling eller leder till
dödsfall är oförändrad (5). Däremot löper sent kastrerade katter signifikant
högre risk än tidigt kastrerade att drabbas av mindre allvarliga komplikationer
såsom svullnad i operationssåret, suturreaktioner, hjärtarytmier eller milda
gastrointestinala störningar. I dessa studier var alltså risken för
komplikationer lägre för de tidigt kastrerade katterna än de sent kastrerade,
även i de fall då djuren var för unga för att ha utvecklat immunitet mot
infektioner (8). Försiktighetsåtgärder vid kastrationen av de pediatriska
katterna har förmodligen påverkat resultatet (5).
PYOMETRA
Även om delar av livmodern lämnas kvar i buken vid ingreppet är risken för
pyometra liten, under förutsättning att korrekt teknik och ligaturmaterial har
använts. Om äggstocksvävnad lämnats kan dock hormonpåverkan kraftigt öka risken
för pyometra (ovarian remnant syndrome) och juvertumörer. Vid kastration av
katter oavsett ålder är det alltså av större vikt att äggstockarna avlägsnas
fullständigt än att hela livmodern tas bort.
TILLVÄXT
Det har länge ansetts att kastration av prepubertala djur skulle hämma
tillväxten. Flera studier har dock visat att detta med stor sannolikhet är
felaktigt. Broskmognaden i benens tillväxtplattor är beroende av könshormon och
det är visat att tidig kastration försenar slutningen av de långa rörbenens
tillväxtzoner. Detta leder till förlängd tillväxtperiod av, och viss ökad längd
på, rörbenen. Det är oklart om förhållandet har någon klinisk signifikans men
försenad epifysslutning kan eventuellt predisponera för frakturer i
tillväxtplattan, så kallade Salter-Harrisfrakturer. Hankatters muskelmassa
påverkas till stor del av androgener. Hankatter som kastreras tidigt utvecklar
aldrig den vuxna, intakta hankattens muskulatur. Katter som kastreras i vuxen
ålder förlorar den del av muskelmassan som utvecklats efter puberteten.
URININKONTINENS
Tikar drabbas ibland av inkontinens efter kastration. Urininkontinens är dock
ovanligt både på intakta och kastrerade katter och det är tveksamt om katter
över huvud taget drabbas av kastrationsorsakad inkontinens. När inkontinens
uppträder hos katter är det mer sannolikt att den är orsakad av en neuropati
eller FeLV-infektion än en hormonrelaterad störning.
ÖVERVIKT
Det anses allmänt att gonadektomi leder till ökad fettdeposition hos hund och
katt. Övervikt kan dock drabba såväl kastrerade som intakta djur. Det är ett
multifaktoriellt problem och påverkas även av arv, diet och aktivitetsnivå.
Generellt väger kastrerade katter mer än intakta och de lider oftare av obesitas.
I en del studier menar man att ämnesomsättningen i vila är högre hos intakta
katter än hos de kastrerade, vilket innebär att kastrerade katter har ett lägre
energibehov än intakta djur. Även ökad aptit på grund av förändrad
mättnadskänsla i hjärnan tros vara en del i problemet. Förändringar i
aktivitetsnivå såväl som av metabolism och även förmågan att känna
mättnadskänsla orsakas av de hormonella förändringarna efter kastration. Flera
studier bekräftar att kastrerade katter får ökad mängd kroppsfett men risken och
graden av övervikt är likvärdig oavsett om kastrationen utförs tidigt eller
sent. I en studie beräknas energibehovet för kastrerade katter vara runt 30
procent lägre än för intakta katter. Minskad utfodring torde följaktligen vara
nödvändigt oavsett vid vilken ålder katten kastreras.
KASTRATION
AV UNGA KATTER
SÄRSKILDA BEAKTANDEN FÖR UNGA DJUR
Den unga individens fysiologiska förutsättningar skiljer sig i flera avseenden
från den vuxnes och anestesi och kirurgi av prepubertala katter kräver att en
del försiktighetsåtgärder vidtas. Först vid tolv veckors ålder är kattens
cirkulation, respiration, temperaturreglering samt lever- och njurfunktion fullt
utvecklad och av normal (vuxen) kapacitet . Innan dess är stora delar av
kroppsprocesserna ofullständigt utvecklade. Unga djur har t ex lägre hematokrit
och mindre mängd blod än vuxna. Även en liten faktisk blodförlust kan innebära
en stor relativ minskning av den totala blodvolymen hos unga djur. Vidare är
temperaturregleringen sämre och de unga djuren är känsligare för
temperaturförluster. Risken är också förhöjd för både hyper- och hypotension.
Pediatriska djur har två till tre gånger högre syrebehov och därmed högre
andningsfrekvens. Dessutom är bröstkorgen mer eftergivlig och
andningsmuskulaturen dåligt utvecklad varför andningsarbetet är tyngre.
Neonatala djur har sämre proteinbindningsgrad av läkemedel på grund av lägre
blodkoncentration av serumalbumin, mindre mängd kroppsfett samt högre
koncentration av vatten i kroppen. Känsligheten för vissa läkemedel är därmed
högre.
Enzymsystemen i levern ännu inte fullt utvecklade vilket också ger sämre
metabolisering av läkemedel. Detta kan leda till längre duration av anestesin
hos neonatala djur. Njurfunktionen kan vara suboptimal med sämre
glomerulifiltration och tubulär sekretion vilket kan leda till långsammare renal
utsöndring av läkemedel. Glykogenlagren i lever och muskulatur är lägre vilket
ökar risken för hypoglykemi. Slutligen är den pediatriska vävnaden ömtålig och
kan lätt skadas av hårdhänt hantering.
DISKUSSION
Utfört med korrekt teknik och under iakttagande av det unga djurets speciella
förutsättningar är prepubertal anestesi och kastration ett okomplicerat och
säkert ingrepp. Det kirurgiska utförandet av tidig kastration skiljer sig inte
mycket från sen kastration. För den svenska veterinären bör det inte innebära
några problem att anpassa sin teknik till det unga djurets fysiologi. Katter
över tolv veckors ålder kan sövas med samma preparat som svenska veterinärer
normalt använder till äldre katter, vilket innebär att ingreppet kan utföras vid
i princip alla mindre veterinärkliniker i landet. Vid sövning av katter under
tolv veckors ålder bör inhalatorisk anestesi finnas tillgänglig, vilket innebär
att så unga katter av praktiska skäl sällan kommer att kastreras i Sverige.
Oron för många påstådda korteller långtidskomplikationer såsom
tillväxtförsämring, pyometra, urininkontinens och urinvägsobstruktion har i
flera vetenskapliga studier visats vara ogrundad. Andra biverkningar, som
obesitas, drabbar katter oavsett när de kastreras och verkar inte uppträda
oftare hos tidigt kastrerade djur. Vissa följder av ingreppet kan rent av vara
fördelaktiga. I en studie rapporteras en lägre frekvens postoperativa
komplikationer vid tidig än vid sen kastration. I en annan studie har man sett
en tendens till att färre tidigt kastrerade katter drabbas av
urinvägsinfektioner än konventionellt kastrerade katter. Ett mindre aggressivt
och mer tillgivet beteende bland de förra är också vanligt, vilket torde bespara
katten några bitsår efter revirstrider, med påföljande risk för böldbildning.
En del frågetecken finns dock fortfarande kvar. Det vore önskvärt att riskerna
vid injektionsanestesi av mycket unga individer undersöktes, eftersom många
svenska kliniker inte har tillgång till inhalationsnarkos. Risken för
komplikationer på lång sikt bör utredas vidare, men även påverkan på
immunförsvarets utveckling, risken för binjurebarkstumörer och den kliniska
relevansen av försenad slutning av rörbenens tillväxtzoner bör klargöras. Omvänt
har det heller inte utretts om ingreppet har några positiva effekter. Dessutom
är inga studier utförda under svenska förhållanden utan alla studier i ämnet
kommer från USA. Undervisning av och information till svenska
veterinärstuderande, veterinärer och allmänheten krävs.
SLUTSATSER
En genomgång av nordamerikanska studier i ämnet ger vid handen att katter kan
kastreras från sex veckors ålder utan ökad risk för komplikationer eller
biverkningar. Veterinären måste dock beakta det unga djurets fysiologi. Från
tolv veckors ålder kan katterna sövas genom injektion av den i Sverige allmänt
vedertagna a2-agonist/ketaminblandningen, under förutsättning att kroppsvikt och
dosering noggrant kontrolleras. Den rekommenderade lägsta åldern för
normalkastration av katter i Sverige borde därmed kunna sänkas från sex månader
till tre månader. Även om det varken är nödvändigt eller önskvärt att kastration
av unga djur sker regelmässigt vore det positivt för alla parter om möjligheten
funnes.
En svensk studie av möjligheter och risker vid tidig kastration är önskvärd. Det
krävs information och kunskap om ingreppets säkerhet under svenska förhållanden
för att skapa tillit hos de svenska veterinärerna.